Kan biobanker användas för att lösa brott?
Biobanker i Sverige, inte minst PKU-biobanken, omnämns ibland som en möjlighet för att lösa brott och fånga misstänkta gärningsmän. I denna text förklarar vi varför detta inte är möjligt men också varför biobanker inte bör användas för brottsutredningar.
Frågan om huruvida biobanksprov ska få användas för att utreda brott har aktualiserats ett flertal gånger och väckt en hel del debatt genom åren. Detta sker trots att biobankerna är mer eller mindre obrukbara när det kommer till att utreda brott.
Därför kan biobanker inte användas för brottsutredningar
Biobanker är systematiskt uppbyggda för att säkerställa att prov från patienter eller forskningspersoner kan sparas under längre tid för att sedan kunna följas upp av läkare eller forskare. Det finns inget DNA-register som gör det möjligt att söka efter enskilda gärningsmän. En biobank är i praktiken en samling prov och en mindre mängd persondata, där ett vanligt exempel är vävnadsprov från cancerpatienter som sparas eftersom det ofta behövs en lång uppföljning vid behandling av cancer.
Statlig utredning har redan gjorts
I utredningen Framtidens biobanker (SOU 2018:4) gällande regleringen av biobanker, gjordes en mycket noggrann analys för att undersöka om prov från vårdens biobanker, inklusive PKU-biobanken, ska få användas för utredning av brott. Kort sagt har man inte ens teoretiskt kunnat komma på en situation där användningen av biobanker kan underlätta polisens chanser till brottsbekämpning.
Utredningen som gjordes landade i ett tydligt ställningstagande om att prov ur biobanker inte ska få användas i brottsutredningar, något som beskrivs enligt följande:
”I våra direktiv anges att biobanksprover kan ha avgörande betydelse för att lösa allvarliga brott. Vi har dock inte funnit något fall där ett prov ur en biobank har varit avgörande för uppklarandet av ett brott. De brottsutredande myndigheter vi har samrått med har också framfört uppfattningen att biobanksprover inte är användbara i brottsutredningar. Myndigheterna har berättat att de inte känner till något verkligt fall där ett biobanksprov har varit värdefullt i en brottsutredning och att de inte heller har kunnat identifiera någon hypotetisk situation där tillgången till ett sådant prov någon gång i framtiden skulle kunna vara av betydelse.”
Läs utredningen i sin helhet på regeringens webbplats (se kapitel 23 ”utredning av brott”)
Se också:
Biobanker och brott
Sedan biobankslagens tillkomst år 2003 finns det endast fyra fall där man önskat tillgång till biobanksprov eller information om data från biobanker. Generellt har antingen Högsta domstolen eller Hovrätten avslagit förfrågningar om tillgång till prov eftersom utlämning av vårdprov för brottsbekämpning både bryter mot biobankslagen och anses skada förtroendet för vården och biobankerna.
Mordet på Anna Lindh
I jakten på utrikesminister Anna Lindhs mördare använde sig polisen år 2003 av ett PKU-prov (biobanksprov). En vanlig missuppfattning om detta är att polisen på grund av biobanksprovet kunde hitta mördaren. Vad PKU-provet gjorde var endast att bekräfta en redan misstänkt gärningsman. I själva verket skulle därför ett salivprov taget på den misstänkte ha fungerat minst lika bra och är också den vanligaste metoden som polisen använder sig av för att fastställa en misstänkt gärningsmans identitet.
Kan biobanksprov användas för att hitta gärningsmän?
Nej, det går inte att hitta misstänkta gärningsmän med hjälp av biobankerna. Att använda ett biobanksprov är inte till mer hjälp för polisen än ett salivprov från en misstänkt gärningsman.
Negativa konsekvenser vid användning av biobanksprov för brottsutredningar
Att använda prov i brottsutredande syfte skulle innebära en allvarlig skada för vårdens och biobankernas förtroende. I praktiken skulle det sannolikt betyda att värdefulla prov kastas, något som negativt kan påverka sjuka människors möjlighet till rätt vård och behandling men också möjligheten till forskning som ligger till grund för bättre hälsa och nya behandlingar och mediciner. Bevarade prov kan även vara av betydelse för genetiska släktingar eller för framtida generationer i samband med diagnos och behandling av ärftliga sjukdomar.
I grunden utgör biobankerna en möjlighet att lära sig mer om mänskliga sjukdomar för att kunna erbjuda bästa möjliga vård till varje individ. Detta gäller inte minst PKU-biobanken som varje år säkerställer att en rad allvarliga sjukdomar både upptäcks och kan behandlas i tid, något som både räddar liv och skapar bättre förutsättningar för nyfödda barn i Sverige. Detta är kunskap som riskerar att gå förlorad vid användning av biobanksprov för brottsutredningar.