Unik biobank för corona-forskning
När corona-pandemin var ett faktum la forskarna på Centrum för infektionsmedicin vid Karolinska Institutet allt annat åt sidan. Nu lägger de grunden till en biobank som blir väldigt värdefull för forskare över hela världen.
Hans-Gustaf Ljunggren är läkare och professor i infektionsmedicin, och var med och grundade Centrum för Infektionsmedicin vid Karolinska institutet i Huddinge. De cirka 70 forskarna vid centrumet arbetar vanligtvis med att förstå hur immunsystemet reagerar på ett antal välkända infektionssjukdomar. Detta för att på sikt få fram bättre vaccinations- och behandlingsstrategier.
– Men när det blev klart att vi stod inför en pandemi med covid-19 insåg vi att vi behövde ta ett ansvar utifrån den omfattande kunskap och de möjligheter vi har, säger Hans-Gustaf Ljunggren.
Fantastiskt engagemang från forskarna
Det som sedan skedde är tämligen unikt. Efter en intern diskussion släppte i princip alla forskargrupper vid Centrum för Infektionsmedicin sina ordinarie projekt. De beslöt att lägga alla tillgängliga resurser på ett gemensamt projekt för att ta fram kunskap om covid-19.
– Uppslutningen var fantastisk!
De bestämde sig tidigt för att göra två saker: i detalj kartlägga det immunologiska och inflammatoriska svaret mot viruset i kroppen, och bygga upp en stor biobank med prover från svårt sjuka patienter och kontrollgrupper.
– Sannolikt är det här en pandemi som kommer skölja över oss och sedan förhoppningsvis med tiden gå över, säger Hans-Gustaf Ljunggren. Då är det otroligt viktigt att samla in prover för framtida forskning under den period som pandemin pågår.
Igång i rekordfart
Ett så stort projekt som detta skulle i normala fall tagit uppåt ett år att sjösätta, säger Hans-Gustaf Ljunggren.
– Vi behövde ett nytt labb med en hög biologisk skyddsnivå, tillsammans med klinikerna ta fram rutiner för hur de skulle agera under mycket svåra och ansträngda arbetsförhållanden, snabbt bestämma vilka prover som skulle tas, sätta upp rutiner för att ta hand om infekterade prover, få fram skyddsutrustning och material i en tid då det rådde stor brist på dessa. Vi behövde starta alla nödvändiga regulatoriska processer, inklusive ta fram etiska riktlinjer tillsammans med Etikprövningsmyndigheten, bland annat för hur vi skulle hämta in samtycke för att ta och kunna lagra prover för forskning. Det var mycket som skulle vara på plats.
Det som under normala omständigheter skulle tagit runt ett år var nu i full gång efter 3–4 veckor, i slutet av april.
Provinsamling under svåra omständigheter
Han berättar att det är en stor utmaning att ta prover från patienter, och att få samtycke till det. Många patienter är svårt sjuka. Alla talar inte svenska. På intensivvårdsavdelningen är patienter nedsövda och ligger i respirator.
– I normala fall får man då be anhöriga om samtycke. Men i och med pandemin råder det besöksförbud på sjukhuset, så det är inte så enkelt att få samtycke från anhöriga.
Sverige är bra på biobanker
Hans-Gustaf Ljunggren berättar att en av styrkorna i projektet är att de inte bara samlar och organiserar in prover, utan att de har detaljerade kliniska data för alla patienter.
– Vi vet exempelvis om de som lämnat provet har haft en känd bakomliggande sjukdom. Vi vet vilka som haft ett snabbt förlopp. Det gör att vi kommer kunna ge väldigt bra data till de forskare som ansöker och går igenom en prövning och därmed får använda dessa prov i sin forskning.
Det här är något vi är bra på i Sverige, säger han.
– Vi har en hälso- och sjukvård som är organiserad för att det ska gå att göra den här typen av forskning. Vi kan länka prover till patientdata, så vi kan få väldigt mycket kunskap ur det material vi har. Hela den kedjan är ganska unik för Sverige.
En resurs för hela världen
Provsamlingen kommer vara en del av Stockholms Medicinska Biobank i Region Stockholm, som kommer se till att de förvaras säkert och med hög kvalitet enligt de regelverk som gäller. Provsamlingen kommer vara öppen för förfrågningar för forskningssamarbeten från hela världen. Han har också redan mött ett stort intresse från kollegor både inom och utanför landet.
– Andra länder har testat mer och tidigare än vi gjort. Men många vittnar också om att de inte samtidigt kunnat eller orkat med att just bygga upp biobanker för framtiden. Så den här biobanken vi bygger upp kommer bli en väldigt värdefull resurs för forskare över hela världen, för offentliga aktörer som universitet, för organisationer och för industrin.