Även biobankerna pressas hårt av pandemin

Det är inte bara sjukvården som utsatts för enorma påfrestningar av den pågående pandemin. Även hanteringen av prov som ska sparas i biobanker för framtida forskning har drabbats av den storm som pandemin varit. Anna Beskow är disputerad molekylärbiolog och chef för biobanken i Region Uppsala.

– Jag hade rätt mycket att göra innan pandemin. Men sedan i våras har det varit helt galet.

Viruset bakom pandemin är givetvis högintressant att forska på. Det har inneburit en enorm efterfrågan på biobankernas resurser. Samtidigt har själva pandemin kraftigt påverkat hur de anställda kan arbeta.

– Det har varit oerhört många möten. Men samtidigt har förbudet mot fysiska möten gjort det mycket lättare att hantera det. Vi har inga restider, vilket både sparar tid och gör att det går att boka möten med väldigt kort varsel. Det är oerhört fascinerande att det har gått att snabba upp processerna på det sätt det gjorts.

Hon är också väldigt positiv över samarbetsviljan som forskare, myndigheter och organisationer har visat.

– Det har gått att väldigt snabbt lösa problem som vi inte sett maken till förr! När den nationella samordningsgruppen inom Biobank Sverige har kallat sina 18 deltagare till möte vid konstiga tider och med kort varsel så har alla varit där.

Mycket annat måste prioriteras ner

Samtidigt har det givetvis uppstått problem.

– Det är mycket annat som har fått stå tillbaka. En del av våra interna utvecklingsprojekt har påverkats, och det är i princip omöjligt för mig att hinna med att planera och följa upp verksamheten på ett tillfredsställande sätt.

Trycket på personalen visar sig också på många områden.

– Det är jättejobbigt att se hur vissa kategorier av personal fått en enorm belastning, exempelvis sjukhusets biomedicinska analytiker. Vi ser också att en del labb har problem att hantera biobankningen, eftersom deras personal har plockats över till arbete med covid-testning och analyser.

Det behövs fler biomedicinska analytiker

Detta ställer även till problem för biobankerna själva.

– Även vi har många biomedicinska analytiker anställda, och vi behöver fler. Men om vi rekryterar nu skulle den vi rekryterar komma från någon annan verksamhet där hen behövs extremt mycket. Kan vi med gott samvete rekrytera den personal vi egentligen behöver i en sådan situation? Sedan kan jag också tycka att de biomedicinska analytikerna inte har den lön de förtjänar med tanke på vilken utbildning de har och vilket fantastiskt jobb de gör.

Saknar de spontana avstämningarna

Även det interna samarbetet drabbas.

– Det är svårare att hålla ihop verksamheten när alla jobbar på distans och inte träffas. Avstämningar i korridorerna och runt fikabordet är jätteviktiga för att förebygga missförstånd och se till att alla prioriterar samma sak och drar åt samma håll. När de avstämningarna inte finns är det mycket lättare att det uppstår missförstånd som kan leda till konflikter.

Enorm skillnad mellan regionerna

Uppsala, som både har ett stort universitet och ett universitetssjukhus har en av landets största biobanker. Det betyder att de också har relativt många anställda.

– Vi har 25 anställda och jobbar till viss del internationellt men framför allt nationellt, sjukvårdsregionalt och lokalt, och vi jobbar mycket med service till forskare. Vissa regioner har en deltidsanställd, som har fullt upp med att hantera ansökningar och så gott det går delta i det nationella samarbetet.

Anna Beskow tycker det är problematiskt att vissa regioner har så lite resurser.

– Det regionala självstyret gör att alla regioner bestämmer hur mycket de vill satsa. Genom det nationella samarbetet inom Biobank Sverige försöker vi hjälpa de resurssvagaste regionala biobankerna. Vi försöker också gemensamt att påverka de regionerna att satsa lite mer genom att visa på fördelarna av att satsa på arbetet med biobanksprov, exempelvis att locka forskare, forskning och kliniska prövningar till sin region. Det har patienterna nytta av.