Soo Aleman: ”Det behövs mycket mer postcovid-forskning”

Soo Aleman, docent och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset berättar i en intervju med Biobank Sverige om sin nya postcovid-studie KLIMP och betydelsen av forskningen som sker kring postcovid.

Kan du berätta lite om KLIMP-studien?

– KLIMP (Kliniska, immunologiska, virologiska och genetiska faktorer associerade till postcovid och utfall) är en långsiktig explorativ studie där vi med hjälp av sjukvårdsintegrerad biobankning samlar in patientdata och prov från patienter med postcovid-diagnos. Urvalet består dels av patienter vid postcovid-mottagningen i Huddinge, dels data från patienter vid Nyköpings lasarett.

Vad är målet med studien?

– Vi vill förstå varför postcovid uppkommer. Jag vet att patienter ofta är mer intresserade av behandlingsstudier än att ta provrör och lämna formulärdata men samtidigt för att kunna ge en specifik behandling behöver vi veta vad som ligger bakom symtomen. Tidigare postcovid-studier har ofta varit små fallserier men här har vi möjlighet att följa en stor andel patienter över lång tid i Region Stockholm och bygga upp en större biobank.

Du har stor erfarenhet av covid-19, var det en självklarhet att undersöka postcovid?

– Under covid-eran har vi gjort mycket studier där vi har samlat in prover. Vi skapade exempelvis en provsamling kallad KI/K provsamling med covid-patienter som vi har följt tillsammans med forskargrupper på Karolinska Institutet. Sedan har vi också kontaktat patienterna efteråt för långtidsuppföljning och även om inte alla har postcovid-diagnos finns det personer med långvariga symtom. Det kan vara att man upplever att det inte går att springa som tidigare, att man är trött eller inte känner smak. På det sättet var det därför en naturlig övergång att undersöka varför vissa får gravare symtom och andra inte.

Upplever du ett större ansvar när du studerar postcovid då kunskapen om det är relativt låg?

– Postcovid kan innebära ett stort lidande och det finns ett tydligt kunskapsgap kring postcovid, på det sättet finns det ett stort ansvar som forskare. Det är en sjukdom som främst drabbar medelålders kvinnor och där det finns mycket skepsis kring diagnosen. Många upplever att de blir illa behandlade eller att det inte finns någon förståelse inom vården eller hos allmänheten, samtidigt som läkare inte hittar något fynd om de bara utför standardundersökningar inom primärvården. Det behövs specifika undersökningar som 6 minuters gångtest med syremättnadsmätning då låg syremättnad ibland kan komma fram endast vid fysisk ansträngning. Det kan också krävas specifika skiktröntgenundersökningar för att kunna hitta avvikande fynd i lungor hos postcovid-patienter. Det är precis som med ovanliga sjukdomar där patienter ofta blir bemötta med skepsis innan man kommer fram till deras diagnos. Det är därför viktigt att det bedrivs mer forskning för att bidra till en förståelse.

Pandemin innebar väldigt mycket samarbete mellan olika forskare, finns det lärdomar att hämta när du nu undersöker postcovid?

– Det finns likheter mellan symtomen för postcovid och diagnosen myalgisk encefalomyelit (ME) som har funnits sedan tidigare och som också varit ifrågasatt. Vi samarbetar nu med forskare som har väldigt avancerade metoder för immunologiska studier där flera större forskargrupper har kommit in i forskningsområdet kring postcovid i Sverige som kanske inte tidigare var involverade i ME-forskningen. Detta kan leda till att även förståelse kring ME-sjukdomar kan öka.

Du menar att det blir en sorts korsbefruktning av expertisen som finns i olika forskargrupper?

– Ja precis, dels är det bra att vi får kunskap om det som har forskats om tidigare, för ME är ingen ny företeelse utan det har funnits redan under första världskriget. Men nu med utvecklingen av olika tekniker som vi har till hands och att också vissa tyngre forskargrupper som traditionellt har forskat inom mycket annat har kommer in i fältet, då tror jag att det kan komma en boom i forskningen.

Vad har du för personliga förhoppningar på KLIMP-studien?

– Vi är precis i början av projektet men att titta på prognosen på sikt är viktigt och något som vi kan dra lärdom av till nästa pandemi. Mycket av styrkan i Sverige är att vi kan följa patienterna över tid genom personnummer och vi kommer i studien att matcha vår data mot olika register och länka till de fynd vi gör i de biobankade proverna. Många människor med postcovid tror att symtomen aldrig kommer att gå över utan att det kommer vara så här i hela deras liv, att då kunna visa att; ”så här många blir friskare eller kan åtminstone gå tillbaka till arbetet”, det är jätteviktigt. Analyser av prover kommer förhoppningsvis att visa varför postcovid kan uppstå. Sedan behövs det mycket mer postcovid-forskning som idag bara utgör en bråkdel av all covid-forskning.