Samverkan och hållbarhet i centrum under konferens om kliniska studier

Den 22–23 maj var det dags för Nationell konferens om kliniska studier som den här gången hölls i Umeå. Konferensen samlade 340 representanter från hälso- och sjukvård, akademi, näringsliv och patientorganisationer. Flera personer från Biobank Sverige fanns på plats och lyfter här de delar av konferensen som var mest intressanta för biobanksområdet.

Temat för årets konferens var hållbarhet i kliniska studier. Hållbarhet belystes från flera olika perspektiv; bland annat regionalt och nationellt samt i frågor om resurser, strukturer och prioriteringar. Under dagarna diskuterades hur forskning ska kunna prioriteras i vården där resurserna är begränsade.

En framgång som lyftes var från Region Västerbotten där verksamheter i vården medvetet valt att anställa personal som enbart arbetar med forskning. Detta är en vinst för hela avdelningen. Avdelningens sjuksköterskor kan fokusera på vård av patienter och endast hjälpa till med de moment i forskningen som kräver vårdkompetens, samtidigt som forskningen kan prioriteras och bedrivas som en naturlig del av vardagen på avdelningen. Personalens olika kompetenser tas tillvara och används där de bäst behövs.

Ett annat inslag på konferensen var decentraliserade processer i kliniska prövningar. Det innebär att patienter och försökspersoner inte måste komma till prövningsenheten i lika stor utsträckning och i vissa fall inte alls. Kunskapsinhämtning kan ske via digitala mätinstrument, enkäter, videosamtal, chattar, vid besök och provtagning i hemmet eller på lokal vårdcentral. Allt detta gör det lättare för fler personer att delta i klinisk forskning.

Samverkan på agendan

Vikten av samverkan fanns också med som en röd tråd genom konferensen. Redan i inledningstalet lyftes oron över nedskärningar och politiska beslut i USA som påverkar utbildning och forskning.

För att förhindra att något liknande händer i Sverige och Europa måste vi tillsammans arbeta för att stärka Sverige som forskningsnation, rädda forskningsprojekt som redan drabbats av minskad finansiering, värna om forskningsresultat och själva våga eller stötta andra som vågar stå upp för forskning och frihet.

Biobank Sverige och Sonja Eaker Fält, ordförande beredningsgruppen Biobank Sverige, deltog i sessionen ”Strukturer för nationell samverkan – nuvarande och framtida”. Tillsammans med Läkemedelsverket, Kliniska Studier Sverige, Swelife och SweTrial betonade Biobank Sverige vikten av samverkan. Under programpunkten berättade också Sonja om hur Biobank Sverige samverkat internt och tillsammans med externa parter för att lösa tre olika utmaningar.

Den första utmaningen handlade om att få till en nationell process för tillståndsförfaranden där biobanksprov ingår, vilket är en av förutsättningarna för att fler kliniska prövningar ska kunna genomföras i Sverige.

Den andra utmaningen som Sonja Eaker Fält lyfte fram är det pågående arbetet med att utveckla ett nationellt digitalt verktyg, något som ska göra det lättare att kunna hitta och ansöka om biobanksprov för forskning och kliniska prövningar.

Som tredje utmaning lyftes Biobank Sveriges uppdrag från alla landets regioner att leda implementeringen av den nya biobankslagen (2023:38). Tiden från beslut till att lagen trädde i kraft var endast ett halvår.

– Införandet av biobankslagen hade aldrig lyckats så väl utan samverkan med bland annat regioner, universitet, 1177, Inera, Cancerfonden, Socialstyrelsen, Etikprövningsmyndigheten, Rättsmedicinalverket och Folkhälsomyndigheten, säger Sonja Eaker Fält.

Vad krävs då för att lyckas med samverkan?

– Först måste utmaningen som ska lösas vara tydligt identifierad. Den identifierade utmaningen styr sedan vilken kompetens som är nödvändig i arbetsgruppen och vilka resurser som behövs. För att lyckas krävs också att alla i arbetsgruppen har en gemensam bild av vad som ska lösas, förstår varför de ingår i gruppen och respekterar varandras kunskap och expertis. Det krävs också en förståelse för och en nära samverkan med den verksamhet som ska implementera lösningen, exempelvis vården. Det kanske viktigaste av allt är viljan att samverka. Finns inte viljan på riktigt, så kommer samarbetet aldrig att fungera, säger Sonja Eaker Fält.