Elisabeth ”Bettan” Norén: ”Målet är att tillgängliggöra prov för forskning”
Under pandemins början fick Biobank Sverige återkommande frågor om hur stöd kunde ges gällande nationell samordning av biobanking för covid-19 relaterade prov. Vi har träffat den nationella projektkoordinatorn Elisabeth ”Bettan” Norén som berättar om det tidigare samordningsarbetet och hennes fortsatta arbete med att tillgängliggöra prov för forskning.
Vi börjar från börjar, vem är du och vad är din roll i Biobank Sverige?
– Mitt namn är Elisabeth Norén, men många känner mig nog som ”Bettan”. Jag arbetar som nationell projektkoordinator för Biobank Sverige och utgår ifrån Jönköping. Mitt fokus är att öka värdet av befintliga prov insamlade för vård och behandling, genom att öka tillgängliggörandet av prov i forskning. Samtidigt är jag biobanksansvarig inom Region Jönköpings län (RJL) och jobbar då både nationellt för Biobank Sverige men också med ansvar på lokal nivå i Jönköping. Att båda perspektiven finns med i arbetet tror jag både Biobank Sverige och RJL vinner på.
Du koordinerade det nationella arbetet gällande samordning av biobankning för covid-19-prov, vill du berätta kort om det arbetet?
– Väldigt tidigt i pandemin försökte vi inom Biobank Sverige att samordna oss. Vi funderade kring hur vi kunde stötta de enskilda huvudmännen (regionerna) i biobankning av covid-19-relaterade prov. Vetenskapsrådet blev samtidigt tilldelade medel för att stärka forskningen kring covid-19 och vi tog tillfället i akt och skrev samman en ansökan som resulterade i 10 miljoner i finansiering. Det primära syftet med det fortsatta arbetet var då att få till en fördelning av VR-pengarna över hela landet, så de inte enbart landade i storstadsregionerna. Vi ville få med oss så många regioner som möjligt. Vi ville också säkerställa att provtyper av olika slag sparades för att säkerställa bredden i biobankningen. Det var galna mängder prov som hanterades i vården under denna tidpunkt. Min roll i arbetet var fram för allt att agera som ”spindeln i nätet”.
Hur upplever du att covid-19 har påverkat samordningen kring Sveriges biobanker?
– För mig personligen har det varit jättepositivt. Jag lyckades etablera en fin samverkan med regionerna, vilket är en jättestor vinst för mitt fortsatta arbete. Jag tror att det är lättare även för regionerna att ta kontakt med oss inom Biobank Sverige då de känner till oss på ett mer personligt plan. På det sättet värdesätter jag verkligen nätverket jag har idag. Det är viktigt att vi inte arbetar i separata spår, utan i tydlig armkrok.
Uppbyggnaden av covid-19-provsamlingsregistret var något som ingick i arbetet kring nationell samordning, vill du berätta lite om det?
– Vi hade krav från Vetenskapsrådet att tillgängliggöra biobankade covid-prov för forskning via en nationell portal. Ett samarbete med SciLifelab initierades och tillsammans byggde vi upp covid-19-provsamlingsregistret. Jag tror på den här typen av samverkan. Vi kommer från olika infrastrukturer med olika kompetens och erfarenhet, men med strävan om samma sak; ”Ökad forskning med lägre trösklar”. Allt för att underlätta för etikprövad forskning. Enligt min mening behöver vi arbeta mer med gränsöverskridande samarbeten, exempelvis med aktörer som Kliniska Studier Sverige, Genomic Medicine Sweden och SciLifeLab också givetvis. Det tror jag är viktigt och också något som vi kan bli bättre på.
Du säger att samverkan är bättre idag och att du har dina nätverk, har du en förhoppning om fortsatt samverkan framöver eller vad ser du framför dig för fortsättning?
– Min upplevelse är att vi samlar in och biobankar (förvarar) massa prov, vilket är bra, men vi lyckas ännu inte tillgängliggöra prov i forskningsprojekt i den utsträckning vi borde och önskar. Jag tror att nätverkandet här är avgörande. För att uppnå tillgängligheten behöver samverkan underhållas. Och ja, samverkan tar tid. Men det är ack så viktigt. Mitt fokus är att besvara frågan: ”Hur kan vi öka värdet av befintliga vårdprov?” det vill säga – hur kan vi tillgängliggöra prov för forskning? och det är inte helt enkelt men en spännande utmaning. Många gånger samlar forskare in prov på nytt när det faktiskt redan finns i våra biobanker. Vi behöver skapa en förståelse och ökad kunskap kring vad vi faktiskt har för prover i biobankerna.
Hur ser det fortsatta arbetet ut nu när arbetet kring den nationella samordningen slutförts?
– Nationellt pandemicenter (NPC) förvarar med stöd av förvaringsavtal omkring 1,3 miljoner covid-19-relaterade prov åt regionerna. Regionerna har fortsatt juridiskt ansvar för proven. Nu arbetar vi för fullt med att implementera en ny rutin för att tillgängliggöra denna provsamling i etikprövad forskning. Personligen tycker jag det är jätteroligt att få möjlighet att koordinera ett så viktigt arbete. Inte bara se och notera alla prov som faktiskt kommer in till NPC, utan även bidra till nästa steg; Hur kan vi bidra till en kunskapsutväxling genom ökad progress av forskning där prov inkluderas? Här har vi som infrastruktur – Biobank Sverige – ett viktigt uppdrag. Men återigen, vi gör ingenting på egen hand. Vi gör allt i samverkan med den kliniska verksamheten. Jag väljer därför att avsluta med ett favorituttryck; ”framåt tillsammans”. Jag tror det speglar både mig och arbetet rätt bra.
Se också:
Projektrapport: Nationell samordning av biobankade prov avseende covid-19
Covid-19 provsamlingsregistret (covid19dataportal.se)