Implementeringsforskarna om nationella införandet av biobankslagen: ”Jag ser nästan kaos framför mig om varje region skulle behöva uppfinna hjulet själva”

Efter att Biobank Sverige på uppdrag av regionerna arbetat med att implementera biobankslagen nationellt, följde en studie kring införandeprojektet för att studera hinder och framgångsfaktorer. I vår intervju med implementeringsforskarna Mio Fredriksson och Jennifer Viberg Johansson diskuterar vi studiens slutresultat och några av lärdomarna.

Forskningsstudien är klar. Blev resultatet som ni tänkte er?

– I stort ja, men det var otroligt mycket detaljer som kom fram under arbetets gång. Det är ett väldigt komplext område och en komplex lagstiftning med många aktörer involverade, säger Mio Fredriksson, docent och projektledare för utvärderingsstudien.

– Det var otroligt häftigt att se hur omfattande och noggrant arbetet var, jag blev väldigt imponerad. Men precis som Mio säger, det var nog en överraskning för oss hur pass omfattande det var, säger Jennifer Viberg Johansson, docent och projektmedarbetare inom utvärderingsstudien.

I rapporten konstateras att införandeprojektet till stora delar har utförts framgångsrikt och bidragit till en mer enhetlig implementering. Hur hade det sett ut annars tror ni?

– Vi har en fråga i vår enkät som handlar om ifall implementeringen upplevs som problematisk och där en relativt stor andel har svarat ”något problematiskt”, vilket egentligen är en ganska låg skattning. Utifrån våra samtal med biobankssamordnare och våra enkätsvar tror jag att ute i regionerna hade vi sett en betydligt större variation, exempelvis i graden av förberedelse, om det inte vore för det nationella införandeprojektet, säger Mio.

– Absolut, jag ser nästan kaos framför mig om varje region skulle behöva uppfinna hjulet själva. Nu kunde regionerna dra lärdom av varandra och ställa frågor som gjorde att alla fick lära. Exempelvis webbinarierna och utbildningarna som Biobank Sverige kunde bidra med tror jag har varit en viktig förutsättning för att få en bra implementering, säger Jennifer.

I rapporten lyfter ni betydelsen av genomtänkt kommunikation, dels för att skapa förståelse av biobankslagen som sådan, dels för att bygga en gemensam kunskapsbas kring hur lagen ska tolkas. Vill ni utveckla hur ni tänker kring det?

– Jag tänker att vi får alla information från alla håll hela tiden, men lagen har varit presenterad på ett tilltalande sätt, både visuellt och innehållsmässigt. Där här ni tänkt till på ett annat sätt än jag tycker mig ha sett i andra typer av sammanhang. Kommunikatörerna har också varit väldigt involverade i arbetet jämfört med att man lägger ut jobbet externt. Det tror jag har varit väldigt viktigt för projektets framgång, säger Mio.

– Också att arbetet har varit dynamiskt och att Biobank Sverige har justerat efter hand. Om det kom in frågor om ett visst ämne eller ett visst område, då gav man svar på det eller kallade till ett webbinarium, eller också skapade en riktad utbildning. Att hela tiden arbeta behovsanpassat längs vägen och vara flexibel och dynamisk i att anpassa sig efter vad regionerna behöver. Det tror jag har varit en enorm styrka, poängterar Jennifer.

Trots att införandeprojektet anses ha varit lyckat skriver ni att det kan vara svårt för andra att kopiera framgångsreceptet, bland annat för att Biobank Sverige haft vissa unika förutsättningar som en långsiktig samverkan kring biobanksfrågor. Är dessa förutsättningar ett måste för att lyckas implementera en lag på det här viset?

– Det kan vara något nedslående men det finns väldigt mycket implementeringsforskning som tyder på det. Det finns otroligt mycket utmaningar när man ska implementera någonting och det är svårt att bara sätta samman en grupp som sedan ska arbeta med att implementera någonting i olika organisationer.

Mio fortsätter:

– Här har vi haft en unik situation centrerad runt en infrastruktur som har byggt upp hög legitimitet och under lång tid etablerat kanaler både för att kunna få ut och inhämta information. Man kan efterlikna det i andra projekt och försöka hitta de här delarna och försöka bygga upp det, men jag tror att Biobank Sverige och implementeringen av biobankslagen är en väldigt speciell kontext.

Ni skriver också att biobankssamordnarna inte upplevt något stort motstånd internt men att det har funnits önskemål av mer stöd och vägledning för intern uppföljning. Här finns en problematik eftersom införandeprojektet är nationellt men har införts regionalt och där Biobank Sveriges ansvar någonstans tar slut. Hur tänker ni kring det?

– Det beror lite på hur man tänker på implementering och hur långt det sträcker sig. Införandeprojektet var som mest aktivt i de inledande faserna, med förberedelser och initial implementering. Men implementeringsteori sträcker sig också till uppföljning, även om det nu kanske inte riktigt låg i uppdraget för Biobank Sverige att hantera den delen regionalt, säger Mio.

Precis, och det är väl egentligen det som i rapporten pekas ut som den eventuella bristen med införandeprojektet, just att uppföljningen av införandet av biobankslagen inte nödvändigtvis är vad den borde vara.

– Nej, och då får man ändå tänka att det är en tidsaspekt i detta också. Det fanns en begränsad projekttid och projektbudget och det var framför allt de här förberedelserna och den initiala implementeringen som var uppdraget. Så det är egentligen ingen kritik mot införandeprojektet i sig, utan snarare ett område där det finns utrymme för Biobank Sverige att jobba vidare, säger Mio.

Ladda ner rapporten