Vad gäller för prov som samlas in med stöd av smittskyddslagen?

Identifierbara prov som samlas in och bevaras i en biobank för smittskyddsändamål omfattas av smittskyddslagen (2004:168). Rekommendationen är att provgivarna ska få information om att provtagningen faller inom smittskyddslagen och att positiva prov kan komma att sparas. Individers rätt till information regleras i andra lagar såsom GDPR och patientdatalagen.

Provgivare har också rätt att begränsa sitt samtycke och/eller begära att prov kastas. Det finns i Smittskyddslagen (3 kap. 2§) regler som innebär att en person är skyldig att gå och lämna prov om hen vet eller har anledning att misstänka att hen bär på en allmänfarlig sjukdom. Om personen trots uppmaningar från smittskyddsläkaren inte går för provtagning kan smittskyddsläkaren som en sista åtgärd ansöka om tvångsundersökning hos Förvaltningsrätten.

Om identifierbara prov som samlats in under smittskyddslagen ska användas för andra ändamål än smittskydd och smittspårning så blir biobankslagen tillämplig. Det innebär exempelvis att om prov ska användas i forskning, ska det ske en ansökan om etikprövning enligt etikprövningslagen av Etikprövningsmyndigheten, som beslutar om vilket samtycke som krävs för den specifika forskningsstudien.