Krävs samtycke för att få spara prov som ska avidentifieras? 

Nej – om det gäller vårdprov

Det behövs inte något samtycke för att avidentifiera prov för tillåtna ändamål så länge som provgivaren inte motsatt sig dessa ändamål. Avidentifiering får inte användas för att kringgå en samtyckesbegränsning. 

Vårdprov som omfattas av biobankslagen:

Om identifierbara prov för ändamålet vård ska samlas in och bevaras i biobank behöver provgivaren/patienten informeras om avsikten med att samla och spara prov, för vilket ändamål det är tänkt att användas och patienten har rätt att närsomhelst återkalla eller begränsa användningen av prov. Sådana vårdprov får också bevaras för framtida utbildning, kvalitetssäkring eller utvecklingsarbete, forskning eller produktframställning in om inte provgivaren motsatt sig dessa ändamål. Det behövs inte något samtycke för att avidentifiera proven för tillåtna ändamål så länge som provgivaren inte motsatt sig dessa ändamål. Avidentifiering får inte användas för att kringgå en samtyckesbegränsning.  

Vårdprov som inte omfattas av biobankslagen:

Om det gäller vårdprov som efter slutförd analys normalt kastas efter analys. Proven omfattas inte av biobankslagen därav kan de avidentifieras utan samtycke.

Ja – om det gäller material (inte prov) som inte omfattas av biobankslagen:

Om det gäller material som inte skickas för analys, exempelvis material som enligt gällande rutin ska kastas efter operation. I detta fall är inte biobankslagen tillämplig. Enligt 6 § lagen 1995:831 om transplantation m.m. framgår att biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt ändamål får tas från en levande människa endast om han eller hon har samtyckt till det. Med ledning av detta är Biobank Sveriges bedömning att man bör ha en rutin som säkerställer att patienten samtycker till att bortopererad vävnad används för t.ex. kvalitetssäkring.