Sök
Basic information in english
x
Sök
English
Nationella Biobanksrådet

Kan polisen begära ut prov ur biobanker inom hälso- och sjukvården?

Nej, men det kan inte helt uteslutas utan lagändring.

Brottsutredning är inte ett tillåtet ändamål för hälso- och sjukvårdens biobanker inklusive PKU biobanken. Dock innebär biobankslagen inte ett generellt hinder mot att använda tvångsmedel enligt rättegångsbalken vilket innebär att proportionalitetsprincipen ska tillämpas.

Högsta domstolen (HD) har i en dom avslagit en begäran om att få använda prov från en biobank i brottsutredning med utgångspunkt från proportionalitetsprincipen. I domen kan man utläsa att ”Sammantaget måste regleringen i biobankslagen anses ha en sådan betydelse att den regelmässigt kommer att slå igenom vid en proportionalitetsprövning enligt rättegångsbalken och därmed hindra att biobanker används i brottsutredande syfte”. HD tydliggör även att “Biobankslagen bygger på tanken att en strikt reglering av användningen av biobanker är en förutsättning för att förtroendet för biobankerna ska kunna upprätthållas och ytterst för att människor ska vara villiga att låta sina vävnadsprover bevaras.” Se mer information om domen från HD nedan.

Utan en lagändring finns dock en smal öppning att i rena undantagsfall kunna använda prov från biobanker i brottsutredning. För att det helt ska uteslutas att prov i biobanker kan tas i beslag för utredning av brott krävs en lagändring. Två utredningar (SOU 2010:81 samt SOU 2018:4) har föreslagit en förtydning av förhållandet mellan biobankslagen och rättegångsbalken som innebär att prov som omfattas av biobankslagen inte får tas i beslag för utredning av brott.Detta eftersom utredningarna har ansett det angeläget att bevara förtroendet för biobankerna samt att behovet av att kunna använda biobanker i brottsutredningssyfte har bedömts vara mycket begränsat. Dessa utredningar har fortfarande inte lett till någon lagändring. Den senaste utredningen ligger för beredning hos Socialdepartementet.

Biobankslagen: I lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. (biobankslagen). regleras hur humanbiologiskt material (prov), med respekt för den enskilda människans integritet, ska få samlas in, förvaras och användas för vissa ändamål. Tillåtna ändamål är vård och behandling och andra medicinska ändamål i en vårdgivares verksamhet samt kvalitetssäkring, utbildning, forskning, klinisk prövning, utvecklingsarbete eller annan därmed jämförlig verksamhet. Prov får inte samlas in och bevaras i en biobank utan att provgivaren eller dennes vårdnadshavare informerats om avsikten och om det eller de ändamål för vilka biobanken får användas och därefter lämnat sitt samtycke. Prov som bevaras i en biobank får inte användas för andra ändamål än de som omfattas av tidigare information och samtycke utan att den som lämnat samtycket informerats om och samtyckt till det nya ändamålet. Den som lämnat samtycke till användning av ett prov har en oinskränkt rätt att när som helst återkalla sitt samtycke. Avser återkallelsen all användning ska provet omedelbart förstöras eller avidentifieras.

Rättegångsbalken: Enligt rättegångsbalken kan åklagarebesluta om att använda tvångsmedel i form av husrannsakan hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa. Husrannsakan får i dessa fall om det finns synnerlig anledning att det vid husrannsakan ska anträffas föremål som kan tas i beslag som kan vara av betydelse för utredning om brottet.

Förhållande mellan biobankslagen och rättegångsbalken: I en dom av Högsta Domstolen (HD) har man kommit fram till att biobankslagen och rättegångsbalken idag är tillämpliga sida vid sida. Det innebär att biobankslagen inte utgör ett generellt hinder mot att använda tvångsmedel enligt rättegångsbalken utan innebär att proportionalitetsprincipen ska tillämpas. Proportionalitetsprincipen innebär att den som beslutar om ett tvångsmedel i varje enskilt fall ska pröva om den skada som användningen av tvångsmedlet medför står i rimlig proportion till vad man har att vinna med åtgärden. Endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse får husrannsakan beslutas.

Tillgång till prov ur PKU biobanken för utredning av Anna Lindh mordet: I utredningen om mordet på utrikesminister Anna Lindh 2003 togs ett prov från PKU-biobanken i beslag. I Socialstyrelsens beslut påpekades att det var en brist i handläggningen att sjukhuset inte begärde tingsrättens prövning. Polismyndighetens agerande kritiserades av Justitieombudsmannen (JO) bl.a. på den grunden att provet inte fanns tillgängligt för beslag när beslutet fattades. I stället för beslag borde polisen, enligt JO, ha övervägt frågan om husrannsakan och den frågan borde ha underställts tingsrättens prövning. Prov i biobankerna bör med detta som utgångspunkt bara lämnas ut till polis och åklagare om domstol har beslutat i frågan.

Efter Anna Lindh-mordet 2003 har polisen inte fått tillgång till ett enda prov ur PKU-biobanken.

Högsta domstolen (HD) har avslagit en åklagares begäran att få tillgång prover från en biobank för att användas som bevisning om grov misshandel. I domen hänvisar HD till de intressen som biobankslagen avser skydda – bland annat allmänhetens förtroende för forskning och sjukvård. Mål Ö 2397–18. HD ansåg att både biobankslagen och rättegångsbalken måste anses vara tillämpliga i den aktuella situationen samtidigt, men att hänsyn dock måste tas till biobankslagens “tydliga och sammanhållna” reglering av hur biobanker får användas. “Biobankslagen bygger på tanken att en strikt reglering av användningen av biobanker är en förutsättning för att förtroendet för biobankerna ska kunna upprätthållas och ytterst för att människor ska vara villiga att låta sina vävnadsprover bevaras.” HD slog fast att “Att det finns ett orubbat förtroende för biobankerna har betydelse bl.a. för forskningen, men också för att den enskilde ska kunna ges så god sjukvård som möjligt.” Enligt HD innebär den proportionalitetsbedömning som alltid ska göras när myndigheterna använder sig av tvångsmedel “endast i rena undantagsfall” att vävnadsprover får tas i beslag för en förundersökning men enligt HD måste dock de intressen som ligger bakom biobankslagen anses ha en så stark betydelse att det trots ett samtycke från provgivaren inte ska lämnas ut.

Åklagaren i målet vände sig först till Stockholms medicinska biobank vid Karolinska universitetssjukhuset för att få ut delar av vävnadsproverna från målsäganden som samtyckte till den tilltänkta användningen av proverna i förundersökningen. Biobanken avslog åklagarens begäran och beslutet överklagades till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som fastställde biobankens beslut. IVO:s beslut kan inte överklagas och åklagaren vände sig då istället till tingsrätten och begärde att få göra en husrannsakan i biobankens lokaler för att ta vävnadsproverna i beslag. Tingsrätten avslog begäran och beslutet överklagade till Svea hovrätt som rev upp tingsrättens beslut och gav åklagaren tillstånd till husrannsakan. Biobanken överklagade till HD som nu avslagit begäran.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på LinkedIn

Länkar

Sök

Arkiv